Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vita berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kom ner, få vi se på dig, sade han.
Den ofärdige klängde ner, med sin ena arm,
ådagaläggande en otrolig vighet.
– Den där skulle man ha att bestiga courtinen
vid en stormning!
Och så började förhöret.
– Är du ensam?
– Numera ensam, tack vare ers nåd, ty vargarna
ha hållit mig sällskap i sex timmar.
– Vad heter du, varifrån kommer du, vart ska
du hän?
– Jag heter Odowalsky, jag kommer från Wien,
och jag går till helvete, om jag inte får hjälp.
– Vill du bli med oss då?
– Ja, så gärna jag lever; med vem som hälst,
bara jag får leva! Armen miste jag; en gård fick
jag; den brände de upp – och sen släppte de mig
på landsvägen; med hustru och barn förstås!
– Hör du, hittar du till Prag?
– Jag hittar ända in i Prag, ini Hradcschin och
den kejserliga skatten, Wallensteins palats och
kungliga slottet, spanska danssalen och Loretoklostret...
Där finns multum plus plurimum.
– Vad har du för grad i armén?
– Jag är överstlöjtnant.
– Jaså, det var annat! – – – Kom med mig,
ska ni få en häst, överstlöjtnant, och sedan låt se
vad ni duger till.
Odowalsky fick en häst, och generalen tog
främlingen till sin sida, samtalande förtroligt hela natten
tills de åter anträffade huvudstyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
