- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 42. Historiska miniatyrer /
275

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den store

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN STORE 275

en tjurs och kroppen en jättes; handen som förde
pennan var grov och tjärig, pennan gick trögt, lite
snett på raden, men fort. Breven voro korta, på sak,
inga inledningar och inga avslutningar, bara
undertecknat Pe ter, i två delar som om namnet gått
sönder under den tunga handen.

Det fanns väl en million med det namnet i ryska
riket, men denne Peter var den enda som gällde,
och ingen misstog sig på den namnteckningen.

Linden sjöng av bin och humlor, lilla
Strelka-bäcken porlade som ett tekök, och soluppgången var
härlig, brytande in mellan lindens löv, och fläckvis
lysande på det ovanliga ansiktet på en av de
ovanligaste och svårförklarligaste män som levat.

Ibland syntes detta granna huvud med korta
håret som ett vildsvins, och när skrivaren slickade på
gåspennan som en skolgosse, visade sig tänder och
en tunga som ett sköldhållande lejons; ibland drogs
ansiktet ihop av en fruktansvärd smärta, en torteräds,
en korsfästs; men så tog han ett nytt papper, började
ett nytt brev, och då sken det av pannan, munnen log
så ögonen försvunno, och den fruktansvärde såg
skälmaktig ut.

Nytt papper; och det blev en liten biljett, till eri
dam synbarligen; och nu ändrades masken till en
satyrs, upplöste sig i dekorativa linjer, och
exploderade slutligen i ett gapskratt som var helt enkelt
cyniskt.

Morgonkorrespondensen var slutad, och tsaren
hade skrivit femtio brev, som han dock lämnade
oförseglade - dem skulle Kathia, hustrun, lägga ihop
och lacka.

Nu sträckte jätten på sig, reste sig med möda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/histmini/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free