Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 HISTORISKA MINIATYRER
- Katrina! sade Peter med en viss accent, under
det ansiktet började rycka.
- Var lugn, lejon! svarade hustrun och strök
hans svarta man som hade rest sig. Och ur en korg
tog hon fram en flaska och ett glas.
Lejonet ljusnade, sög i sig det starka, log och
klappade sin makas väldiga barm.
- Vill du se barnen? frågade Katarina för att
leda in i mildare stämningar.
- Nej, inte i dag! De fick stryk i går, och de
ska inte tro att jag kryper efter dem! Håll dem på
avstånd och under dig, annars får du dem över dig!
Katarina hade tagit den sista biljetten likasom
i tankarna och börjat läsa. Nu rodnade hon, och därpå
rev hon sönder brevet:
- Du ska inte skriva till aktriser, det är för stor
ära för dem, och skammen blir vår.
Tsaren log, bch blev icke ond, ty biljetten var icke
ämnad att avsändas, endast hopklottrad för att reta
hustrun, kanske för att skryta också.
Steg hördes nere i sanden.
- Se där ha vi min vän skurken!
- Tyst, varnade Katarina. Mensjikov är din vän.
- Joo! Den vännen! En gång har jag dömt
honom till döden för stöld och bedrägeri, men ändå
lever han, och tack vare din vänskap...
- Hyss!
Mensjikov, stor krigare, duktig statsman,
gunstling, oumbärlig, stenrik, och i vilkens hus tsaren
hämtat sin Katarina, kom störtande uppför trätrappan.
Det var en skön man med franskt utseende, lysande
dräkt, fina låter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
