Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORE 289
- Ska vi inte ha ett glas, gossar?
Och Peter kastade sig ner på en stol. M,en i
detsamma såg han på salsuret, och detta pekade bara
på halv fem.
Han hade misstagit sig på en halvtimme,
antingen han sett galet eller uret hos Mensjikov gått
orätt.
En halv timme! tänkte han, men i nästa sekund
hade han tömt ett kämpaglas, och började sjunga
en mycket populär soldatsång, ackompanjerande sig
med bultningen av glaset.
Sången var förledande; den hade de sjungit som
segrare efter Pultava; den hade de marscherat efter;
den bar på minnen från bättre, gladare tider; och alla
stämde i.
Tsar Peters starka personlighet, hans vinnande
älskvärda sätt när han ville, allt drog sällskapet
honom till mötes. Och nu avlöste den ena sången
den andra, och blev också en befrielse från den
förfärliga beklämningen. Det var det enda sättet slippa
tala.
Emellan sångerna utbragte dock tsaren en skål,
drack en gammal vän till, i få ord erinrande om ett
gemensamt minne. Han vågade icke se på klockan
för att icke röja sig, men halvtimmen var oändligt
lång mitt i mördarkulan.
Ibland såg han blickar växlas mellan, två, men
då kastade han in ett skämtsamt ord, och tråden)
var sliten. Han spelade om sitt liv, och hän spelade
väl, ty han förvirrade dem med sin munterhet och
naivitet så att de icke kunde förstå om han visste
något, och denna deras villrådighet lekte han med.
19. - Strindberg, Historiska miniatyrer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
