Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20 VID HÖGRE RÄTT
LAGMA-NSKAN.
Järtecken! säger du; och på graven. Det är
inte alla dagar det händer... och endast vissa, få
människor som levat i tron på de högsta tingen...
Solkatten slocknar.
LAGMANNEN.
Här är hemskt i afton; riktigt ohyggligt. Men
vad som grep mig mest var att den odågan väntade
livet ur oss för att komma till gården. Vet du att
jag... ja, jag undrar om jag törs säga’t...
LAGMAN SK AN.
Säg du!
LAGMANNEN.
Jo, har du hört den sägen att denna mark varit
en avrättsplats ?
LAGMANSKAN.
Jaså, du har fått reda på det också?
LAGMANNEN.
Ja; och du visste det? - Nå, om vi skulle
skänka marken till klostret så blir det vigd jord
och då kan man vila i frid. Räntan kunde under
barnens uppväxt gå ut till dem, så vore därmed
också vunnet att Adolf bleve lurad på sin
spekulation efter arvet. Det synes mig vara en särdeles
lycklig lösning av det kvistiga dilemmat: giva utan
att taga något ifrån sig.
LAGMAN SK AN.
Ditt överlägsna förstånd har icke förnekat sig
denna gång heller och jag delar din mening. Men
antaget nu att expropriationen kommer till stånd...
vad händer så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
