Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADVENT 83
LAGMANNEN lugnad.
Nå, nu hade jag tur! Där är
förmyndarräk-ningarne; där är arrendekontraktet och
bouppteckningen ... ja!
Handklovarne på väggen skramla.
Skramla ni! Så länge bilan inte rör sig är jag
inte rädd!
Han lägger handlingarne på dombordet samt går tillbaks
att stänga skåpet, vars dörr dock oupphörligt slår upp.
Allt har sin orsak: ratio sufficiens. Denna
skåpdörr har en fjäder, som jag icke känner, och därför
att jag icke känner den förvånas jag, men jag fruktar
icke.
Bilan rör sig på väggen.
Bilan rör sig; det har alltid betytt halshuggning,
men i dag betyder det bara att den deplacerats ur
jämviktsläget. Nej, när jag får se min vålnad, då
ska jag börja på att reflektera, för det kan inte den
där charlatanen trolla.
VÅLNADEN
fram bakifrån skåpet; han är alldeles lik Lagmannen, men
har ögon utan pupiller, helt vita som gipsstatyers.
LAGMANNEN rädd.
Vern är du?
VÅLNADEN.
Jag är icke, jag har varit. Jag har varit den
orättfärdige domaren, som kommit hit att få min dom.
LAGMANNEN.
Vad har du gjort då, stackars man?
VÅLNADEN.
Allt vad en orättfärdig domare kan ont göra...
Bed för mig, du som har rent samvete...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
