Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106 VID HÖGRE RÄTT
DEN ANDRE.
Då skall jag tala vackert vid dig! Ser du: det
finns ett slut bara det finns en början. Och du har
gjort början! Men: fortsättningen är lång och svår!
LAGMANNEN.
Å! Gud är god!
DEN ANDRE.
Du sade’t!
LAGMANNEN.
Men... det finns en sak som icke kan göras
om ... det finns en!
DEN ANDRE.
Du menar monstransen, som skulle varit av guld,
men blev silver! Nåväl: tror du ej att den, som
förvandlade vatten till vin, kan förvandla silver till guld!
LAGMANNEN på knä.
Meri min missgärning är större, större än den
kan förlåtas mig.
DEN ANDRE.
Nu överskattar du dig själv igen! Men stig
nu upp; här skall firas jul på vårt sätt. - Solen når
aldrig hit ner, som du vet och icke månen heller, men
i denna natt, endast denna, stiger en stjärna så högt
över bergen att hon synes härnerifrån. Det är den
stjärnan som lyste herdarnas väg i öknen, och den
är morgonstjärnan!
Han slår i händerna; Pan sjunker genom marken;
Lagmanskan ut, ser lugn och stilla glad ut; går emot Lagmannen
och räcker honom handen förtröstansfullt.
Scenen fylles med skuggor, som alla blicka upp mot
berget i fonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
