Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I: Vingården och mausolén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 VID HÖGRE RÄTT
MAURICE mot sin vilja rörd.
Min älskade, dyra Jeanne!
Jeanne och Marion gå åt höger; Maurice åt vänster.
Därpå vända de sig om på samma gång och kasta slängkyssar
åt varann.
MAURICE tillbaka.
Jeanne! Jag skäms! Alltid skall jag glömma
dig, och du är den sista som gör dig påmind. Här är
ju biljetten till aftonen!
JEANNE.
Tack, min vän, men - du skall vara på din post
ensam; och jag skall vara på min - hos Marion.
MAURICE.
Ditt förstånd är lika stort som ditt hjärtas godhet;
ja, jag bedyrar att icke en annan kvinna skulle ha
offrat ett nöje för att göra sin man en tjänst... Jag
behöver röra mig fritt i afton, och på slagfältet tar
man icke med sig kvinnor och barn - och det förstod
du!
JEANNE.
Maurice! Tänk icke för högt om en obetydlig
kvinna som jag är, ty det bespar dig illusioner! -
Men nu skall du se att jag är lika glömsk som du
van - Här har jag ju köpt en halsduk och ett par
handskar, som jag tänkt du skulle till min ära bära på
din hedersdag...
MAURICE kysser hennes hand.
Tack, mitt barn!
JEANNE.
Och så, Maurice! glöm inte, som du så ofta
gör... att gå till frisören - jag vill du skall vara
vacker, så att andra också tycka om dig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
