Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142 VID HÖGRE RÄTT
HENRIETTE.
Behöver ni vara utan kvinna? Ni?
MAURICE.
En fråga!
HENRIETTE.
Vet ni ej att en man i framgångens och
ryktbarhetens ögonblick är oemotståndlig?
MAURICE.
Det vet jag ej, ty jag har icke prövat det.
HENRIETTE.
Ni är en underlig människa; i denna stund den
mest avundade i Paris, sitter ni här och grubblar,
kanske har ont samvete över att ni försummat
inbjudningen på cicoria-kaffe hos gumman på
mjölkmagasinet. ..
MAURICE.
Ja, samvetet plågar mig i den punkten och jag
känner ända hit deras ovilja, deras kränkta känslor,
deras berättigade harm. Mina olyckskamrater hade
rätt att fordra min person denna afton; den goda
fru Catherine hade förmånsrätt i min framgång, som
skulle kasta ett sken av hopp över de arme, som
icke lyckats än... Och jag har bedragit dem på deras
goda tro om mig. Jag hör dem svära: »Maurice
kommer, ty han är en god själ; han föraktar oss icke;
och han sviker icke sitt ord.» Nu ha de svurit bort
sig!
Under denna replik har man i rummet intill börjat spela
Beethovens D-moll-sonat (öp. 31 n: o 2) Finalen. Allegrettot
först piano, sedan allt mer forte, passionerat, upprört,
slutligen vilt.
Vern är det som spelar här i natten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
