Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTT OCH BROTT 143
HENRIETTE.
Det är väl några nattfåglar som vi. - Men hör!
Er framställning av saken är icke rätt. Kom ihåg,
att Adolphe lovat hämta oss; vi väntade, och han
svek sitt löfte. Ni är således oskyldig...
MAURICE.
Säger ni det! Jag tror er när ni talar, men när
ni upphör, börjar mitt samvete igen. Vad har ni
i paketet där?
HENRIETTE.
Ack, det var endast en lagerkrans, jag ville
sända upp på scenen, men jag fann intet tillfälle.
Låt mig ge er den nu, den lär svalka heta pannor.
Hon reser sig och lägger kransen om hans huvud; kysser
honom på pannan.
Hell, segrare!
MAURICE.
Nej, icke så!
HENRIETTE på knä.
Hell, konung!
MAURICE reser sig.
Nej! Jag blir rädd!
HENRIETTE.
Du räddhågade? Du klenmodige, som fruktar
till och med lyckan; vem tog din självkänsla och
gjorde dig till dvärgen?
MAURICE.
Dvärgen? Ja, du har rätt; jag arbetar icke som
jätten i molnen med buller och brak, men jag smider
mina svärd nere i bergens tysta djup! Tror du jag
är blyg för segerkransen; nej, rnen jag ringaktar den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
