Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144 VID HÖGRE RÄTT
ty det är för litet för mig; tror du jag fruktar
vålnaden där, som sitter med svartsjukans gröna ögon
och bevakar mina känslor, om vilkas styrka du icke
har en aning. - Bort! vålnad!
Han stryker ner det tredje orörda champagneglaset.
Bort, obehöriga tredje man, du frånvarande som
förlorat din rätt, om du haft någon ens! Du
uteblev från slagfältet emedan du redan kände dig
slagen! Så som jag krossar detta glas under mina
fötter, så skall jag smula sönder den bild du rest
dig i ett litet tempel, som ej mer skall vara ditt!
HENRIETTE.
Bra! Så skall det vara! Bra, min hjälte!
MAURICE.
Nu har jag offrat min bästa vän, min trognaste
hjälpare, på ditt altare, Astarte! Är du nöjd?
HENRIETTE.
Astarte, det är ett vackert namn, och jag
behåller det. - Du måtte älska mig, Maurice.
MAURICE.
Naturligtvis! - Ofärdskvinna, som väcker
mannamod och vädrar blod, varifrån kommer du och vart
vill du föra mig? Jag älskade dig innan jag såg
dig, ty när man talte om dig, så ryste jag, och när
jag såg dig i dörren, flög din ande in i min; när du
gick, så hade jag dig kvar i mina armar. Jag ville
fly dig, men någon hindrade mig, och i afton drevos
vi ihop som villebråd i jaktnätet. Vems är skulden?
Din väns, som kopplade åt oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
