Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 VID HÖGRE RÄTT
brukar stå, och därför vågar jag aldrig ta i kort,
för då kommer ruter femman opp...
MAURICE.
Var det ett sådant brott?
HENRIETTE.
Det var ett sådant!
MAURICE.
Det är ju rysligt, men det är intressant! Har
du aldrig samvete?
HENRIETTE.
Aldrig; men få vi tala om något annat, så är
jag tacksam.
MAURICE.
Ska vi tala om - kärleken?
HENRIETTE.
Den talar man inte om, förrän den är slut!
MAURICE.
Har du älskat Adolphe?
HENRIETTE.
Jag vet inte! Hans naturliga godhet lockade
mig som ett vackert, försvunnet barndomsminne. Men
det fanns så mycket som stötte mitt öga i hans
person, så att jag behövde lång tid att radera, ändra,
lägga till, ta ifrån, för alt göra en skaplig figur av
honom. När han talade, kunde jag märka att han
hade lärt av dig, och ofta illa förstått och klumpigt
applicerat. Tänk dig då, när jag får se originalet,
hur ömklig kopian skall förefalla. - Det var därför
han var rädd att vi två skulle råkas; och när det
var skett, förstod han genast att hans tid var ute!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
