Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152 VID HÖGRE RÄTT
delade mina förhoppningar och min triumf. Jag fick
lagern av din hand och jag tycker jag fått
alltsammans av dig!
HENRIETTE.
Vilken underbar natt! Ha vi drömt detta eller
är det upplevat?
MAURICE reser sig.
Och vilken morgon på denna natt! Jag tycker,
att det är världens första dag, som den uppgående
solen belyser; nu först blev jorden skapad och slet
sig lös ur dessa vita hinnor som flyta bort; där
ligger Edens parker i morgonrodnadens rosenljus;
och här är det första människoparet... Vet du, jag
är så lycklig, att jag ville gråta vid tanken på att
icke hela mänskligheten är lika lycklig som jag...
Hör du hur det brusar i fjärran, som havsvågor mot
stenstrand, som vind i skog; vet du vad det är?
Det är Paris, som viskar mitt namn! Ser du rökarne,
som stiga mot skyn, tusenden, tiotusenden J Det är
mina altareldar, och om det icke är, så måste det
vara, ty jag vill det! Alla Europas telegraf apparater
knacka mitt namn i detta ögonblick; Orientexpressen
förer tidningen till fjärran östern mot solens
uppgång, och oceanångaren bär den mot längstbortersta
västern! - Jorden är min, och därför är han skön!
Nu skulle jag vilja ha vingar för oss två, lyfta
härifrån och flyga långt, långt bort, innan man solkat min
lycka, innan avunden väckt mig ur min dröm - ty
det är sannolikt en dröm!
HENRIETTE räcker honom handen.
Känn här, att du icke drömmer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
