Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTT OCH BROTT 153
MAURICE.
Det är icke en dröm, men det har varit! Vet
du, när jag som fattig, ung man gick här nedanför
i skogen och såg upp till denna paviljong, föreföll
den mig som ett sagoslott och jag tänkte mig alltid
upp till detta rum med balkongen och de tjocka
gardinerna som den högsta sällhet! Att få sitta där
med en älskad kvinna och se solen gå upp medan
kandelabrarne brunno ännu; det var min djärvaste
ungdomsdröm. Nu är den besannad; och nu har
jag intet mer att önska i livet! - Vill du dö nu,
med mig?
HENRIETTE.
Nej; dåre, nu vill jag börja leva!
MAURICE reser sig.
Leva: det är lida! - Nu kommer verkligheten;
jag hör hans steg i trapporna, han flåsar av oro, hans
hjärta bultar av ångest att ha förlorat det dyraste.
Vill du tro, att Adolphe är under detta tak. Om
en minut står han här mitt på golvet.
HENRIETTE orolig.
Det var ett dumt påhitt att bjuda honom hit,
och jag ångrar mig redan. - Få se för övrigt om
din analys kommer att visa sig riktig?
MAURICE.
Man kan ju misstaga sig på människors känslor!
HOVMÄSTAREN in, lämnar ett kort.
MAURICE.
Låt herrn stiga in! Till Henriette. Detta få vi
ångra, tror jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
