Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTT OCH BROTT 155
ADOLPHE.
Ack, jo! - Du har haft en solid succés, som ej
avunden själv kan förneka. Allt böjer sig för dig
och jag känner mig själv helt liten i din närvaro.
MAURICE.
Så du talar! - Henriette, bjud Adolphe ett
glas vin!
ADOLPHE.
Tack, intet för mig! Intet!
HENRIETTE till Adolphe.
Vad är det åt dig? Är du sjuk?
ADOLPHE.
Nej, men jag är på väg att bli.
HENRIETTE.
Dina ögon...
ADOLPHE.
Vad så?
MAURICE.
Hur var det på Crémeriet i går afton? Man
är väl ond på mig?
ADOLPHE.
Ond är ingen på dig; men din frånvaro verkade
en förstämning, som smärtade mig att se. Men ond
var ingen, tro mig; förstående vänner fattade dig och
ditt uteblivande med hela sympatiens överseende.
Fru Catherine själv tog dig i försvar och utbragte
din skål. Vi fröjdades alla åt din framgång, som
om den varit vår egen.
HENRIETTE.
Tänk, sådana snälla människor! Tänk, sådana
goda vänner du har, Maurice.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
