Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II: Förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
156 VID HÖGRE RÄTT
ADOLPH E.
Ja, bättre än jag förtjänar!
HENRIETTE.
Ingen har andra vänner än han förtjänar; och
du är en vänsäll man... Känner du icke hur mjuk
luften är mot dig i dag av idel välvilliga tankar och
hälsningar, som sändas dig ur tusen bröst.
MAURICE
reser sig för att dölja sin rörelse.
ADOLPHE.
... ur de tusen bröst, som du befriat från den
mara, vilken tryckt dem i en mansålder.
Mänskligheten har varit förtalad... och du har rehabiliterat
den; därför äro människorna tacksamma mot dig.
I dag resa de sina huven igen och säga: Se, vi äro
en bit bättre än vårt rykte, och den tanken gör dem
bättre.–––––-
HENRIETTE söker dölja sin rörelse
ADOLPHE.
Stör jag er? Låt mig bara värma mig i ditt
solsken, Maurice, en liten stund, så skall jag gå.
MAURICE.
Varför skulle du gå, då du nyss är kommen?
ADOLPHE.
Varför? Därför att jag sett vad jag aldrig
behövt se; därför att jag nu vet, att min tid är ute.
Tystnad.
Att ni sände efter mig, fattar jag som en
handling av försynthet, ett tillkännagivande av vad som
ägt rum, en uppriktighet som sårar mindre än ett be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
