Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III: Vinkällaren; Trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
P.ROTT OCH BROTT 163
Saint-Qermain; utan att egentligen veta varför. Jag
tyckte att jag sökte någon därinne som jag i tysthet
kunde tacka; men jag fann ingen. - Då lade jag ett
guldmynt i de fattiges bössa; det var allt jag kunde få
ut ur mitt kyrkobesök: och det var ganska banalt!
FRU CATHERINE.
Det var ju ändå något, och det var vackert att
tänka på de fattige när han haft en glad dag.
ADOLPHE.
Det var varken vackert eller icke, det var bara
något som jag gjorde, emedan jag icke kunde annat.
Men så hände mig något annat i kyrkan: jag såg
nämligen Maurice’ väninna Jeanne och hans barn.
Överkörda, krossade av hans triumfvagn, syntes de
fatta hela vidden av sin olycka.
FRU CATHERINE.
Ja, barn, hur ni har det ställt med era samveten,
det vet jag inte. Men att en god människa, en
samvetsgrann, finkänslig man som herr Maurice kan i en
handvändning överge kvinna och barn, förklara mig
det!
ADOLPHE.
Det kan jag icke förklara; och det synes han själv
icke förstå. Jag råkade dem i morse och allt föreföll
dem så naturligt, så riktigt, att de icke kunde tänka
sig något annat. Det var som om de njöto
tillfredsställelsen av en god handling eller uppfyllandet av en
dyr plikt. Fru Catherine, det finns saker, som vi icke
kunna förklara, och därför tillhör det icke oss att döma.
För övrigt: ni såg ju hela förloppet. Maurice kände
faran i luften; jag anade den; jag sökte avstyra deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
