Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III: Vinkällaren; Trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
188 VID IIÖGRK RATT
MAURICE. ’
Ja, om jag någonsin trott! Det var kanske bara
en stämning, ett sätt att se, en artighet mot vilddjuren.
När jag, som ansågs vara bland de bättre, kan vara så
genomusel, hur eländiga ska inte de andra vara då? -
ADOLPHE.
Nu går jag ut och köper alla aftontidningar, så
få vi säkert en utgångspunkt för nya betraktelser!
MAURICE vänder sig åt fonden.
Två detektiver! - Det betyder att jag är lössläppt
under bevakning för att röja mig själv med
oförsiktigt tal!
ADOLPHE.
Det är inga detektiver; det inbillar du dig bara!
Jag känner ju igen dem! Går.
MAURICE.
Lämna oss icke ensamma, Adolphe; jag fruktar
att Henriette och jag komma till öppna förklaringar.
ADOLPHE.
Var förnuftig, Maurice; och tänk på din framtid.
Henriette, sök lugna honom; jag är straxt igen. Går ut.
HENRIETTE.
Maurice, vad tror du nu om vår skuld eller icke
skuld?
MAURICE.
Jag har icke dödat; jag har endast pratat
bredvid mun, då jag drack. Men det är ditt brott, som går
igen, och det har du ympat på mig!
HENRIETTE.
Talar du ur den ton? - Var det icke du som
utslungade förbannelsen över ditt barn, som önskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
