- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 43. Hövdingaminnen /
9

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vindögon stora som portar; men det var långt och
krökte sig om kullen, syntes aldrig ta slut. Uppe i
huset rörde sig vita gestalter; och när nu solen låg
in, visade sig skuggorna på motsatta väggen, men
skuggorna voro icke mörka, utan rosenvita, alldeles
som människorna däruppe varit genomskinliga.

Nare gick runt, alla väderstrecken, men
byggnaden följde; den var en stängd fyrkant av fyra längor;
men mot söder fanns en port, bevakad av fyra vita
hundar.

Där var en kulle som sköt upp över den
bebyggda tomten, och på den växte en gårdtall med ett
örnbo i. Nare steg upp i tallen, kastade ut äggen och
bäddade sig i boet.

Där kunde han se; och när han sett, förstod han
var han var hemma. Det var solgudens tempel, och
de vitklädda kvinnorna voro soljungfrur. Mitt på
tempelgården var en vattenbassäng av vit kalksten, i
vilken sutto vita kristaller av silvermalm; i vattnet var
ett litet kummel lagt av stora snäckor och på dessa
växte ett snår av liljor. Ur dessa reste sig en bild av
en yngling, skinande vit, med armarne lyftade mot
himlen, som om han med öppna händer mottoge goda
gåvor och delade ut dem bland människors barn.

Det var Balder den gode, den vite Asen. Och på
tempelgården tågade jungfrurna under blommande
aplar. De voro klädda i vitt lin, men så tunt att solen
lyste igenom, och deras glänsande kroppar visade sig
i all sin fägring. Alla hade hår som ljust guld, blåa
ögon och mjölkvit hy.

Men där var en jungfru, fagrare än alla; hon var
i ungmöns första ålder, och på hennes lemmar fanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:31:17 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free