Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var sjuk och hade dragit sitt lakan över ansiktet. Den
äldsta systern blev ensam och frågade hur hon sovit.
Sigurlin svarade icke.
– Det var ont väder i natt, du har drömt illa,
sade systern. Får jag se ditt ansikte!
Sigurlin svarade:
– Jag kan icke!
Då förstod systern att här varit trolltyg, och hon
grät.
Sigurlin fördes ut till en holme i fjärden, och där
blev hon i nio månader.
När barnet var fött blev det utsatt, ty det var ett
stort gossebarn, som var ljust upptill men mörkare
nedtill. Och det bars ut i vargaskogen. Sigurlin blev
satt på ryggen av en vit svan som drevs ut i fjärden.
Alla jungfrurna stodo i stranden och togo avsked
av sin stackars syster, liten Sigurlin.
Och de sjöngo när svanen sam ut i fjärden. Nu
gällde se när fågeln skulle dyka, ty då var döden
given.
Rätt ut sam han, och Sigurlin höll honom om
halsen; rätt ut i stora blanka fjärden och mitt i
solgatan. Då lyfte han vingarne och höjande sig med
jungfrun, flög han vidare alltjämt mot solen, tills de
försvunno i dess strålglans.
– De hittade hem! sade en soljungfru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
