- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 43. Hövdingaminnen /
14

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hem till husbonden Rossbarsgrane som var en stor
kämpe och hästskötare. Stig blev gossen kallad; det
var ett vanligt namn; »men vill du ha ett bättre,» sade
bonden, »så får du skaffa dig själv.»

Stig växte och lärde allahanda, mest med hästar
och vapen; men han var icke lik andra barn. Gick
mycket för sig själv, var långsam i rörelserna, så att
kvinnorna sade: »den där lever länge, för han gör sig
inte brått.» Han var hårdhänt också, och fick ofta
sönder det han tog i. Till åttonde året växte han fort,
men sedan stod han i knut intill det tolfte; då sköt
han fart igen, och var fullvuxen vid femton år, en
jätte.

Hans lynne var för det mesta milt; han angrep
icke, men försvarade sig genast. Ibland kom något
mörkt över honom att han måste förstöra. När han
var yngre tog han yxan och gick på skogen att fälla
träd, och han höll icke upp förrän han föll av
trötthet. »Den där är född bärsärk,» sade männen.

Stig hade haft en fosterbroder som hette Vikar,
vilken vaktade vårdkasarne åt sin faders baneman
Herthiof som han var upptagen hos. När Vikar blev
vuxen sökte han upp sin broder Stig; han ville tala
vid honom.

Stig satt vid spisen hos Rossbarsgrane och var
sotig, när Vikar trädde in.

– Är detta Stig? hälsade han.

Stig såg sig omkring och tog sig med armarne
utefter kroppen som för att känna efter om det var
han, ty han brukade vara borta ur kroppen ibland.

– Ja, det är han! svarte Stig.

Han sa inte jag, utan han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:31:17 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free