Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stig leddes till badstugan av trälinnor och fick
av sig tjäran. Vattnet var visserligen hetare än det
skulle, och elden på arnen starkare än behov gjordes.
Det var icke vänligt, men det kunde man icke begära.
Därpå leddes han till klädkammaren. Där var
en skön samling kläder, brynjor och vapen, hängda
på krokar; men över varje krok var spikad en hand,
kokad i kåda så att de sågo levande och friska ut,
och alla voro av manfolk. Stig tog den vackraste
dräkten och den största, och så gick han ner i
frustugan. Där var rett gästabud, och Veborg satt i
högbänk. När hon såg Stig badad och med sitt långa
hår på axlarna, märkte hon det var en skön man;
och hon rodnade, steg upp och bad honom sitta när
henne.
Måltiden bars in, och när de ätit under tystnad,
kom ett gyllne horn på bordet.
– Tvemännings? frågade Stig.
– Gör du mig besked, först!
Stig tömde hornet i två drag.
– Gör du mig besked?
– Nej, det mäktar jag ej! sade Veborg.
Dryckeskämpe är jag icke!
– Vad eljes för kämpe?
Veborg krängde ögonen som en retad hund, men
straxt därpå var hon blid. Och så började de tala.
– Varför saden I höger i stället för vänster?
frågade Stig.
Veborg såg honom i ögonen, och därpå log hon.
– Icke säger man sådant som icke är. Det kalla
vi att ljuga, och det är stor skam! sade Stig.
Veborg log igen som man ler åt ett barn.
– Tror du allt vad folk talar? frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
