Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag vill icke göra henne emot! sade han sig,
därför lyder jag; alltså är det mig själv jag lyder,
och det är ingen skam. På natten såg han
Rossbarsgrane i en dröm. Denne sade honom rådet: »Giv
ej din vilja, man, åt knäsatt mö; ej mer av din kraft
än du har makt att fly; gå ut i tid från ond kvinna;
en är herre, du eller hon!»
Stig fann rådet gott, men när han vaknade, hade
han glömt det.
Denna dag stod bröllopet; men icke en man var
bjuden. Tärnorna voro skönt smyckade, buro kransar
av rosor, sjöngo, spelade och dansade. Stig var
icke mera på jorden.
I tre dagar stod bröllopet. I tre veckor levde de
i kärlek och fröjder, och livet löpte lätt.
Mest sutto de i hallen och tävlade, eller talade
de om förflutet och kommande; gingo i apelgården,
sågo blommorna, hörde fåglarne. Det var som att gå
i drömmen. Stig var len i rösten, mjuk i manér, vek
i känslorna, och han gjorde sin maka till viljes i allt.
Men hans anlete blev mjällt som en jungfrus,
och hans händer vita. Detta berömdes mycket av
Veborg som älskade se sin make sådan.
Svärdet hängde i gästhuset, och Stig satt mest
inne i frustugan med tärnorna, där han förtaide sagor
och sjöng för dem.
En dag räckte Veborg honom garnhärvan, och
bad honom hålla, medan hon nystade:
– Så fina händer du har! sade hon.
Nästa dag gav hon honom nystanet:
– Nu håller jag i härvan, sade hon.
Och Stig nystade utan att tänka på vad han
gjorde. Om kvällen lekte de på gården; Stig blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
