Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyst, de tävlade som förr, och Starkodd sjöng visor,
alltid nya. Detta var hans bästa tid, vilken han sedan
kunde minnas med glädje.
Dagarne innan barnet föddes, bultade det på
borgens port, och när Starkodd öppnade, stod där en
yngling.
– Vem söker du? frågade Starkodd.
– Jag söker nordens störste kämpe, Starkodd
Storverks son, ty jag vill tjäna honom.
– Harald Hildetand är nordens störste kämpe,
du lilla ljugare.
– Men han är icke skald som Starkodd!
Starkodd lyfte näven som om han ville krossa
ynglingens huvud, men denne blev stående utan att
blinka.
– Du är en tapper gosse, och du skall få stanna
hos mig! sade Starkodd och lät ynglingen komma in.
– Vad heter du?
– Alf!
– Är du en ljus eller mörk?
– Ljus! svarade Alfen utan betänkande.
Och Veborg tyckte gott om den nye gästen:
– Det gagnar Starkodd få en man att tala vid;
han går omkring för mycket kvinnor här, sade hon.
Och Veborg syntes endast unna Starkodd allt
gott på jorden.
Nu sutto makarne om aftonen, drucko, skämtade;
och Alf stod invid Starkodds stol, hörde och teg. Men
när han hörde Starkodd kväda, då spände han
öronen och lyssnade. Och Starkodd lärde honom
vapenbruk; månget nytt hugg och mången fint att värja sig.
Alf var hövisk, kastade aldrig en blick på Veborg
utan han var tilltalad. Sökte hon vinna honom för
sin mening, svarade han avvisande. Detta syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
