Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Starkodd vara goda tecken till att han fått en trogen
tjänare.
Så blev barnet fött, och det var en flicka.
Starkodd sade intet, utan vattenöste barnet och hade henne
kär. Veborg sade heller intet; men när hon på tredje
dagen steg upp, var hon förvandlad. Hon klädde
sig åter till sköldmö, och brydde sig icke om barnet.
En afton när flickan skulle badas, vägrade modren
befatta sig med sådant:
– Det får Starkodd göra!
Starkodd badade sin flicka och Alf såg på, under
det Veborg övade svärdslek ute på gården.
– Det skullen I icke ha gjort, herre! sade Alf.
– Hör på den!
Nästa afton skulle Veborg koka badvatten:
– Det får Starkodd göra!
Och han stod vid spisen.
– Nu är vi där igen! sa Alf.
Och så gick allt tillbaka i det gamla. Starkodd
mjölkade korna, fick vita händer och låg vid spisen,
när han icke vaggade barnet. Veborg föraktade
honom, men det såg han icke. En dag fick han höra
det likvisst, när Veborg talade vid en tärna.
– Den där, som icke får gossar!
Starkodd vaknade ett ögonblick och tänkte fly,
men han kunde icke.
– Kom och lek på svärd med mig! sade Veborg
en dag.
Starkodd tog ett svärd, och de skiftade hugg.
Men Starkodd blev trött i armen, och Veborg slog
svärdet ur hans hand. Starkodd blev vit i ansiktet:
– Det hugget var mitt; nu har du lärt! sade han.
– Nu har jag lärt vad du har glömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
