Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men kråkorna kommo hela natten och kraxade
i furorna.
Andra morgonen steg den röda skyn igen, och
över den lägrade sig den svarta. Hela jorden och
luften skrek; nu hördes även vagnsbuller liknande
åskan.
– Vad är där för röda fåglar? frågade Alf.
Aldrig har jag sett röda måsar.
– Det är blodmåsar.
– Känner icke!
– Sjön är röd i stränderna och måsarne kan
dyka. Snart få vi rödfisk också.
På aftonen kom fiskaren igen efter att ha vittjat;
och se: ålarne voro alla blodröda.
Tredje dagen var lik de andra, men det kom
åskväder mot middan. Det gick hastigt över, och på
aftonen blev det tyst.
Men en korp satte sig på hyddans tak med något
vitt i näbben. Alf kastade en sten, korpen flög, men
lät något falla på marken. Det var ett mansfinger
med en ring på. Alf synade den.
– Det är Starkodds ring, sade han.
– Då är han slut, sade fiskaren.
– Inte för ett finger.
Alf tog ringen av, jordade sin herres lämning,
men lade en vit sten på torvan.
Mot aftonen måste de båda männen ut och jorda
allt som fåglarne lämnat på berget, ty det började
stinka omkring dem.
På vikens vatten flöto lik, och måsarne sjöngo på
sitt sätt över dem.
På andra sidan viken över skogsbrynet började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
