Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många år hade lidit, Sigurd Ring var död och
Ale Fräkne satt konung i Uppsala. Nu om vintern
vilade han stilla och tog upp skatten, övade sina
kämpar och drack. Vid juletid höll han ett större
gästabud, och där hade ätits halva dagen och druckits
dessemellan. Lekare och spelare hade hållit gamman
och målro, nu ville man ha något stort och starkt.
– Alf, ropade konungen, upp och skalda; låt oss
minnas vår ungdoms storbragd.
– Vad äskar I, konung?
– Bråvalln, din bästa sång, ditt första slag, där
du fällde Borger och Hjorter! Icke sant?
– Sant är det, svarade Alf, den högsta av
konungens kämpar; och han gick fram mitt på golvet intill
elden. Men vid dörren satt en gammal, gammal
stavkarl; och när han hörde om Bråvallen, reste han sig.
Alf kvad: om Harald och Sigurd, om röda skyn
och korparne, om Ubbe och Hune, Ella, och om
kung Ale med de sju konungarne framför alla andra.
Det målade och levde i hans ord, det klang och sang
i salen, och aldrig hade de hört Alfs Bråvallaslag
sägas så härligt. Men när han slutat, gnydde
kämparne och slogo på sköldarne.
Då steg stavkarlen fram, och med ansiktet emot
Alfs frågade han:
– Varst du med vid Bråvalln?
– Jag var!
– Och du slog Borger och Hjorter?
– Jag gjorde’t!
– Var icke Starkodd med?
Här inföll konungen:
– Du förgat Starkodd! Varför kvad du icke om
honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
