Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alf svarade:
– Han är glömd; det var så länge sen!
– Har du gjort det kvädet? frågade stavkarlen.
– Jag har gjort det; gå och sätt dig du vid
dörren.
Stavkarlen tog sig i huvet:
– Den visan har jag hört förr. – Så gick han
och satte sig vid dörren.
Alf manades att kväda mera. Han tömde ett horn
först och så tog han opp.
Han sjöng om sköldmön på Kinnekulle, där han
suttit som borgherrn; han målade hur han tog
borgen, äktade Veborg, fick en dotter med henne; under
det Starkodd mjölkade korna; hur han ...
Längre kom han icke, ty stavkarlen stod mitt
framför och med handen om hans strupe gav han ett
rytande:
– Det lögst du!
Alf drog svärd, men stavkarlen kastade kappan,
och sade:
– Icke svärd i konungens säl; men liv mot liv.
De rände ihop, och stavkarlen slog omkull Alf,
så att huvudet dundrade i golvet.
– Känner I mig? frågade han.
Ingen kände.
– Känner I Starkodd?
– Han är död! svarade konungen.
– Men hans visor leva! sade Starkodd.
– Är det din visa om Bråvalln, så säg oss den.
– Säg den! ropade alla.
Starkodd tog sig i huvet och skulle till, men där
kom icke ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
