Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Sagan om Stig Storverks son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Skjut mig! sade Starkodd.
– Skämmer du dig icke, gråskägg?
– Du skall få alla mina pängar!
– Frilloson är jag, men konungason likaväl!
Starkodd bad på sina knän; men det halp icke.
Då frågade skytten:
– Vem är du?
– Jag är Stig Storverks son.
– Vore du den jag nu tänkte, så gjorde jag din
vilja.
– Vad namn bär du?
– Hother, Ale Fräknes sidoson.
– Så, så! Då heter jag Starkodd. Villfar
mig nu!
– Ja, du är Starkodd, min faders bane. Nu
måste jag därhän! Men efter du var en stor och
härlig man, och ditt rykte har vaknat igen, skall du få
dö med svärd i handen!
– Icke kan jag föra svärd! sade Starkodd.
– Väl! Stig upp på vedstapeln där; säg ditt
drapa, och jag ger dig Odin.
Starkodd gick upp på veden; och nu kvad han,
stort och starkt, hela livets saga med bragder och
brott.
Hother lyssnade, och många män hade kommit
tillstädes, däribland Alf den falske.
När de hörde Starkodd kväda, då förstodo de
var Alf tagit sitt rykte, och de hotade honom med
ögonen.
Starkodd hade slutat, och kämparne gnydde av
förundran.
– Skjut! ropade Starkodd och räckte ut armarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
