Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Hildur horgabrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej jag kan icke lida det.
– Ja, nåväl; själva Gudasalen består av ett
långhus med säten för konungen och hövdingarne. På
golvet är en eldstad där offerdjuren kokas och stekas
till gillet. Innanför är det heliga rummet, med altaret;
och på altaret sitta i kroppsstorlek de tre övergudarne
Odin, Tor och Frö. Framför dem på altaret står
offerskålen, i vilken djurens – eller människornas
blod uppsamlas.
– Hu! nej!
– Detta går ännu an, ehuruväl de blodstänkta
väggarne och bilderna äro mig vidriga. Men vad
jag icke kan lida är guden Frös bild...
– Vem är Frö?
– Ja, det skall vara fruktsamhetens gud, men
borde hellre kallas vällustens... Han är avbildad
oklädd och med en oerhörd... Romarne säga
XXX...
– Grekerna menar du!
– Nå grekerna... Nej se vem där kommer
åkande; se!
De båda främlingarne reste sig och gingo utanför
boden. I en blodröd släda, dragen av tre svarta
hästar, kördes en kvinna som var klädd i en kåpa av
svart kattskinn; på huvudet hade hon en spetsig
mössa av vita katthuven sammansatt med en röd
tuppfjäder uppi, och på händerna bar hon vita
kattskinnsvantar.
Hästarnes seldon voro klädda med snäckor och
vitkokta ormskallar.
Kvinnan själv var målad med blod och sot i
ansiktet, hennes ögon spelade mot allt manfolk hon
mötte, och hon log emellanåt med ett rysligt leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
