Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Hildur horgabrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I kungshuset låg den urgamle drotten Ane till
sängs, nerbäddad mellan ryor. Han var skrumpen
som ett torrt skinn, hade intet hår och inga tänder.
Hur gammal han var visste ingen, men mången
mindes hur han flera gånger varit nära döden, hur han
efter dödlig sjukdom stigit upp friskare än förr och
föryngrad.
Denna gången tycktes dock slutet vara givet, och
som han var rädd för döden, ville han icke vara
ensam ett enda ögonblick.
Vid sängen satt hans yngsta son, en liten pilt med
oskyldiga ögon.
– Håll min hand, lallade gubben.
– Handen är trött, far.
– Men den är varm.
Och konungen strök med den lilla handen mot
sin kind, som om han ville överflytta barnets
livsvärme på sig.
– Nu sover handen och är så kall, klagade den
lille.
– Du skall få en guldkrona av mig, om du sitter
stilla.
– Tunne säger att den skall han äga.
– Vad säger Tunne? Talar du vid Tunne?
Gossen tänkte efter om det var farligt att tala,
och så tänkte han på sin domnade hand som gubben
nu stuckit i munnen och börjat suga.
– Det gör ont, far, och jag somnar i hela
kroppen.
– Säg åt Ingeborg att hon kommer in!
Gossen gick med vacklande steg ut ur kammarn
och hans lilla kropp var så mager och tunn att hans
steg icke hördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>