- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 43. Hövdingaminnen /
69

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Hildur horgabrud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– De goda gynna de ljuse. Hjalmar var ljus!

– Nio bröder hade jag, alla togos! – Lett är
livet, Loke lever längst.

Ingeborg gick en middag och badade i viken.
Hon tog en omväg hemåt och kom till ett högt berg,
som vette åt fjärden. Hon hörde en röst, gick
framom, och fick se den hätska Hildur stående däruppe.
På en stång satt ett hästhuvud vänt mot havet, och
lövjerskan sjöng:

– Sätter du fot på jord, spänner du segel på sjö,
vreda gudar ge dig ofärd! Falle du på land! I kvav
på hav! Ditt hus i grus! Ej gods, ej gull, ej vin,
ej vört, du njuta må! Där in du går, där sorgen rår.

Ingeborg flydde, ty hon visste vem bannet gällde;
och de goda makterna hade hon icke lärt kalla. Alla
kunde banna, men ingen mana gott.

Och så väntade hon igen. Träden fällde löv och
hösten var inne.

Då kom Egil, Anes sista son, en natt och
klappade på; fastern öppnade.

– Du må gömma mig, bad han; far står mig
efter livet.

Egil blev gömd på loftet.

Men Ingeborg gick i stranden och väntade,
väntade, ty inne kunde hon intet se ut, då vindluckan
måste vara stängd. Hon gick i blåst och regn, hennes
hjärta var sjukt, hon tyckte sig veta att Hjalmar var
död, men ville icke tro.

Då – kom en morgon en drake ute i fjärden, hon
kände Orvars märke i fören; men kunde icke skönja
tecknet i mastens topp.

Närmare kom draken, men den bytte bog, ty
vinden var ostadig. Och nu såg hon: en grön kvist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:31:17 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/hovdminn/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free