Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Adelsö och Björkö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längtade till mödan och arbetet som till något gott;
och det var huvudsaken.
Av sig självt uppstod vanan att bada på lördagen;
och om söndagen besökte man varann; talade om
gammalt och nytt, och med tystnaden, som man aldrig
hört förr, kom man att tala mera dämpat, begagnade
mildare ord, blev liksom försonligare i sinnet.
Det var ett gott påfund, och det lyckades. Vanan
vid friden och tystnaden utvidgade sabbatshelgen,
så att ingen på den dagen fick fejda eller klaga för
domaren; däremot gick Folke omkring och sökte
bilägga tvister med goda ord, vilket den dagen gick
lättare än eljes.
De som icke kunde lida nyheten voro
offerprästerna, och de stodo Folke efter livet, spejade på
honom; men han var oförvitlig, mild, undfallande, så
att de icke kunde få sak.
En dag talade konungen och Folke samman, och
de hade ordat om gudarne.
– När jag stod i min kraft, sade kung Erik, så
trodde jag på kraften, och när jag hade lycka, trodde
jag på lyckan; men nu: jag fruktar prästerna stå mig
efter livet, och jag är villrådig.
– Nämnde icke sagorna om någon som stod
över Odin, och kallades den Fördolde, den vars namn
icke får nämnas?
– Jo, visserligen.
– Han kan väl icke vara död.
– Nej, det synes.
– Varför dyrkar man icke honom då? Det är
honom vi dyrka. Han är fridens gud, och frid är ju
likare än strid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
