Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vikingaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGALIV 101
- Du har grunt föröver, upplyste utkiken.
- Håll din käft! svarade fadren.
Han talade nämligen bara med snäsor. -
Pojkarne började nu spraka inbördes, men nerhutades
igen:
- Tyst i båten!
När de kommit utanför alla skären, vände skeppet
och tog in nordosten akterifrån. Då förstodo alla att
de skulle gå långtur söderut.
- Men vi är ju inte rustade, vi har ingenting
med oss, sade Grim.
- Vi skaffar oss! svarade fadren.
Därpå satte han dem i arbete. En skulle ösa, en
annan vira tåg, en tredje lappa segel, en bryna yxor
och så vidare. Fadren var nämligen rädd för
sysslolösheten, ty då sutto de och malde, det vill säga lade
onda råd, häcklande allt. Han litade icke på sönerna,
men han hade lärt sig hålla dem stången genom att
hetsa dem mot varandra, väcka split där en vänskap
hotade uppstå, reta dem med avund. Till den ändan
begagnade han det säkraste sättet, att ställa någon
till rors. Tog han en yngre, så knotade de äldre, ty
den som styrde, hade befälet, och de andra måste
lyda.
Som han mest fruktade den yngsta, emedan den
var en ogämingsman, utsatte han honom för de>andres
hat. Ulf hette han, hade pinat både djur och
människor sedan barndomen. En gång hade han lyft hand
mot sin far, men blivit övermannad och bränd under
fotsålorna, så att han hade svårt att gå. Därför
vistades han hälst i båt, där han tog sig ståtlig ut sittande
vid röret, med benen uppdragna under sig.
När det blev afton begärde pojkarne mat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
