Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vikingaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 HÖVDINGAMINNEN
- Nej, vi ska arbeta först, och vi ha ingen mat
ombord.
Det var fadrens sätt att reta deras stridslust: icke
föra med sig mat eller dryck, utan allt skulle erövras.
Inga överkläder, inga bäddar funnos heller, ty han
ville härda dem.
- När vi kommer till Qutska Sandön, får ni mat,
sade han.
- När äro vi där då?
- I morgon!
Aftonen kom, vinden höll sig. De voro hungriga,
törstiga, trötta och sutto i dovt raseri. Om någon
somnade, så lät fadren skeppet gira så att seglet slog
om och drog dem om öronen.
Där knötos nävar och skars tänder. Men vid
midnatt lade sig vinden, nu tänkte de få sova, men
fadren befallde:
- Ut med årorna!
De mumlade, men lydde; sex tunga åror sattes
ut, två man vid var. Nu hade han dem som vilda
hästar i selen, och ingen vågade vila, ty då gick
rodden sönder, då knuffades i ryggar med årlommen.
Så gick det på till morgonen utan ett
uppmuntrans ord, utan ett leende eller ett skämt.
Det var som skeppet drevs fram med hat och
raseri. Så restes morgonbrisen, seglet sattes åter, och
det gick framåt. Men försenade av stiltjen sågo de
icke Sandön förrän mot middagstid.
Alla sutto nu som skuggor med håliga kinder och
sjunkna ögon; men med hoppet om vila och
förfriskningar vaknade även misstanken om ett sviket hopp.
- Får vi nu inte mat och dryck, så måste vi äta
varandra! sade Grim,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
