Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vikingaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 HÖVDINGAMINNEN
- En kan spörja honom.
Torwald började fatta, och med hoppet försvann
skräcken.
- Vilka ären I? frågade han.
- Vi äro kränka.
- Vad för sjuka ?
- Kan du se’t?
- Sköran eller bjuggen?
- Ja, ditåt; spitälsk snarare.
- Han I mat och dryck?
- Fyra gånger i månskiftet sätter man hit.
..- Kan I ge mig något?
- Följ oss!
Torwald reste sig, men föll ner igen; då kröp
han på händer och knän, tills de kommo i skogen.
Där satte sig skaran i en ring kring en tunna och
bjödo honom äta. Men där funnos endast avlevor,
sura, stinkande som man ger svinen, och han kunde
icke äta; endast en dryck vatten tog han.
De sutto så och sågo på varandra; de sjuka
suckade och jämrade, vaggande med huvena.
Då kom fram från skogen en ung kvinna, vitklädd
med en svart huva. Hennes ansikte var ljust och rent,
och det syntes icke hon var kränk. Med en skål vatten
i handen gick hon omkring och tvättade de sjukes
sår. När hon fick se Torwald, stannade hon:
- Vem är du, främmande man? frågade hon.
- Icke frågar man gästen! svarade Torwald.
- Förlåt, broder, sade kvinnan.
- Vi kallar du mig broder? frågade Torwald.
- Därför att jag är allas syster, mest
barmhärtighetens.
- Är du icke sjuk, syster då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
