Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vikingaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGALIV 127
- Har han uppfört sig illa?
- Nej, men han har onda ögon; det har inte du!
Och så gick hon.
Dag hade lätt arbete och trivdes; men han hade
det bäst när den sköna jungfrun talade vid honom.
Då var trädgården vackrare än eljes; hans kärve
husbonde mjuknade och de andra trälarne upphörde
kivas.
Sin broder Ulf fick han icke se, men hörde att
lian hölls strängt, emedan han var hård, och det
sörjde han över.
En dag kom amtmannen ner i lusthuset förande
en präst med sig. De talade länge, varpå Dag blev
inkallad.
- Min son, sade prästen, du heter Dag, och
din far?
- Hette Torwald kallad Långe, svarade Dag.
- Han var viking?
Här avbröt amtmannen:
- Säg sjörövare, fader abbot; vikingar plundra
icke, utan försvara fredliga köpmän.
- Varje land sina seder! Icke så sträng,
amtman, fortfor abboten. Nu har emellertid den
avlidnes änka velat friköpa en träl för att hedra den
dödes minne, och summan är redan i mina händer.
Du, Dag, jag har hört gott om dig och amtmannen
vill lämna dig friheten.
Dag tänkte, och så svarade han:
- Mig går ingen nöd på, men kan jag få min
broders frihet utbytt mot min träldom, så har jag
mera glädje av det.
- Du vill friköpa din broder? Du vill lida för
en annan? Vad säger amtmannen härtill?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
