Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 HÖVDINGAMINNEN
med dem, och jag har gått på spikarna sedan
Blockhuset på Vagnsön.
Väktaren såg att skorna voro blodiga, och han
korsade sig:
- Trösta mig, trösta mig...
- Är jarlen i staden? frågade pilgrimen.
- Jarlen? Vi säger kungen, och det hör han
icke ogärna... Nej, han är på Årsta eller Håtuna,
kan icke säga så noga.
- Det är fred i landet?
- Lugnt och stilla!
Pilgrimen reste sig och kastade sina blickar nedåt
det nyanlagda Stockholmen.
- Här är nytt vordet medan jag varit borta, sade
han. Kvarnar och laxkistor i strömmen;
Helgeands-huset känner jag; men murarne med tornen såg jag
aldrig. Vad är det jag ser där uppe?
- Där? Det är kungshuset med tornet.
- Såå? - Men där bakom synas stellage...
- Det blir nya bykyrkan åt Sankt Nikolaus, alla
sjöfarares gud ... jag menar skyddspatron.
- Jarlen är icke i staden; nå, farväl och tack då
för mig!
- Ingen orsak, fromme fader.
Pilgrimen haltade nerför branten, mot
Strömbrons huvud, suckande av smärta:
- Herre, huru länge? På stenskärv och törnen
gick min väg tillförene, skall jag nu vandra på spikar?
Vid brohuvudet blev han anropad av väpnad
vakt, men för snäckan på hatten öppnades
stadsporten genast. Och han styrde sina steg till
sjukstugan eller Helgeandshuset. När han ringt och blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
