Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 HÖVDINGAMINNEN
Emellertid satt ärkebiskop Einar mellan Jon
Persson Bååt och Nils Sixtensson Sparre, vilka icke ledo
honom. Norrmannen hade försökt få dem att höra
och inleda samtal, men de visade sig tankspridda och
talade till varandra. Biskopen fortsatte sin svada ut
i luften, till grannarne mitt över bordet, ty vinet hade
gjort honom uppblåst.
- Kung Håkan, gick han på, blev krönt av
kardinalen Vilhelm av Sabina i egen person, och många ha
icke blivit det. Men det herrarne icke veta kanske,
är den saken, att konung Ludvig IX, kallad den
Helige, av Frankrike, erbjöd vår nådige konung
befälet över sina korsfararhärar.
Nu kunde inte Sparre tiga:
- Känner franska kungen den norska?
- Om? Han? Känner?
- Nå, varför tog inte kung Håkan befälet?
- Han ville inte! - Men, vet herrarne det
kanske? Att påven Innocentius IV uppfordrade vår
norske konung att sätta sig i spetsen för bärarne emot
kejsar Fredrik II HohenstaufeT, mot bestämt löfte
att konung Håkan skulle få kejsarkronan.
- Det ljuger han bestämt! viskade Bååt.
Och därpå med hög röst:
- Varför tog han inte emot kejsarkronan då?
- Han ville inte!
- Var det blygsamhet då?
- Blygsam - het?
- Förstår inte en norrman vad blygsamhet är?
Ärkebiskopen sväljde ett glas vin och fortsatte:
- Och, fortfor han, konung Alfons av Kastilien
anhöll nyligen om konung Håkans syster Margareta
för sin broder Filips räkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
