Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 HÖVDINGAMINNEN
- Då är han hos arklimästarn?
- Jag är ingen spejare.
- Men landets ära ligger väl dig om hjärtat? Gå
dit och hämta honom, tag två knektar med dig.
- Det vill jag inte; han är min konung dock.
- Men du är hans äldre frände!
- Ja, som sådan, men då utan knektar! Vad
skall jag säga?
- Först må du låta den gamla kopplerskan och
hennes dotter veta att Valdemar är trolovad med en
dansk prinsessa, sedan ber du gossen komma ut på
murstigen, där jag väntar honom!
Lagman Eskil gick före och jarlen efter; över
gravar med broar, under valv, tills de stodo vid
foten av det runda stentornet, Kärnan i kungaborgen.
I detta torn förvarades vapen och skytte, blidor och
slungor, men i bottenvåningen bodde arklimästaren
med hustru och dotter.
Därinne satt nu den unge konungen och
glammade med den sköna Else, hans lekkamrat från
barndomen, och vid vilken hans hjärta var fästat. De hade
lekt trolovade i yngre år, och bådas föräldrar hade
lett däråt, men nu hade det kommit allvar i leken.
Elses moder hade varnat, men när intet hjälpte, så
beslöt hon sig för att vänta. Fadren arklimästarn
drack och blundade, även när han icke sov.
Valdemar hade i afton smugit sig till mötet i sin
stora galadräkt och blivit mottagen därefter. Else
såg i honom sin konung och herre; hon låg på knä
framför honom och tillbad:
- Du, älskade, har övergivit allt och alla för en
fattig flicka som jag är, du som har alla hovets sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
