Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLBO-JARLEN 149
damer att välja ibland, du, min herre, min lilla
konung...
Ynglingen tystade hennes mun med kyssar och
kammade hennes hår med sina vita ringprydda fingrar.
- Du, kära hjärta, min glädje, min härskarinna,
min drottning...
Han tog av sin riddarekedja och virade ett
diadem som han lade kring hennes panna.
- Min, min, min är du...
Han strök av den minsta ringen och lät glida
över hennes finger.
- Nu fäster jag dig, och du mig, inför Gud och
himmelens änglar, må vi aldrig ångra denna stund.
Lagman Eskil hade stått i öppna dörren med
handen på låset; han hade sett och hört, ämnade vända
om och gå, men när ederna började växlas, blev
han räddhågad, bullrade och steg in.
Den eljes försagde Valdemar, upptänd av den
mäktiga kärlekens eld och stålsatt av den älskades
närvaro, sprang upp:
-’ Vem söken I, varför lyssnar I?
- Undskyll, konung Valdemar, men jarlen ber
att få möta ute på vallen.
- Och därför bryter I hemfrid?
- Konungaborgen är icke arklimästarns hem.
- Konungaborgen är konungens hem, är mitt
hem! Därför, ut, eller han I brutit konungs edsöre!
- I har rätt; men ...
- I har orätt alltså!
- Kanske ...
Lagmannen gick och sökte den väntande jarlen.
- Här är vår makt slut! sade han. Där är älskog
av det stora slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
