Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 HÖVDINGAMINNEN
Magnus höll med som vanligt, vilket retade
Valdemar.
- Du skall alltid hålla med henne, sade han i
vrede.
- Man måste vara artig mot damerna, svarade
Magnus.
- Men nu vill jag hem, gentog Valdemar, och
jag befaller dig sätta ut årorna.
- Du befaller?
- Ja, vet du vem jag är?
- Hör på den! Du menar du är kung! Men jag
är hertig, och det är mera; nästan lika mycket som jarl.
Sofia skrattade, vilket retade Valdemar än mer.
Emellertid hade ån börjat svälla, draken blev flott
och drev med stark fart neråt sjön.
- Sätt ut årorna! befallde Valdemar.
Men Magnus kastade i dess ställe årorna i
stranden, ställde sig i fören och vickade båten. När de
kommo till åmynningen skulle Magnus hejda farten
och fattade i en trädgren, men denna brast, och båten
drev ut. Här blåste hårt, tjället slets och alla blevo
dränkta av regnskurarne.
Då överfölls Magnus med förebråelser; han och
Valdemar kivades och fällde hårda ord, som röjde
gammalt agg; Sofia skyllde allt på sin gemål, ehuru
han var oskyldig. Sålunda drevo de redlösa allt längre
ut på sjön.
Under det konungaparet drev omkring på den
milslånga sjön Tåkern, hade jarlen kommit på besök.
Han älskade överraskningar, ty det var enda sättet
att få reda på folk, menade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
