Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 HÖVDINGAMINNEN
- Du vilar dig, mitt barn? började jarlen som
hälsning.
- Jag är trött, svarade drottningen utan att
resa sig.
- Tänk på mig då, som är så gammal att jag kan
vara far åt din gemål, och har fått gå i trappan till.
Sofia svarade icke, ty nu förstod hon var udden
satt. Jarlen fortfor:
- Din man är oartig som går och flyttar mina
möbler. Ser du, mitt barn, denna gård är mitt
fädernegods, här är jag född och här önskade jag dö; och i
jordvåningen trivs jag bäst.
- Det var icke Valdemar utan det var jag som
flyttade möblerna, inföll nu Sofia. Jag trodde
nämligen att Bjälbo var kungsgård, och att jag som
landets drottning ägde rätt att bestämma om rummens
indelning. Hos oss i Danmark är det kungen som
avgör sådant, och hans drottning.
- Hos oss i Sverige, genmälde jarlen, är det lite
annorlunda, och man får ta seden dit man kommer.
Nu reste sig Sofia; vändande ryggen åt
svär-fadren gick hon in i kammaren och smällde igen
dörren.
- Hon är icke artig, din g^mål, knotade jarlen.
- När hon blir van vid dessa särskilda och
ovanliga förhållanden, kanske hon fördrar det bättre. Men,
min far, om du icke bemöter oss efter vår
värdighet, så skall aldrig herrar och folk göra det, när vi en
gång enligt naturens ordning måste regera själva -
vilket icke kan dröja så länge.
- Vad rasar du, pojke? Väntar du livet ur din
far? Är jag så gammal, menar du, att min grav är
grävd? - Du skall snart få se... Du skall få se!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
