Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 HÖVDINGAMINNEN
vi ha blivit utförda ur vår obemärkthet; vi ha
dragits in i de civiliserade nationernas krets; era präster
äro de enda som äga kunskaper, och era kloster hava
förvandlat landet till åkerfält och trädgårdar;
frids-lagarne hava gjort riket beboeligt; man kan ju sova
i sin säng tämligen trygg, man kan färdas på vägarne,
besöka kyrkan och tingstugan utan att bli
ihjälslagen ...
- Du talar vist... låt mig då fråga: när du
erkänner alla dessa kristendomens välsignelser, som
utgått från Rom, hur kan du sakna hedendomen, ty
du är i själ och hjärta en gammal hedning...
Här avbröts samtalet av en vördnadsfull
knackning på dörren, men som den var beledsagad av
vapenslammer, förstod jarlen att det var ett ridande
bud. Han öppnade dörren och mottog ett brev, som
han genast läste. Därpå vände han sig till
Erlandsson.
- Min svärson, Håkan, tronföljaren i Norge, är
död, sade han, så långsamt att han under tiden kunde
tänka på följderna.
- Vad skall därav följa?
- Jag vet inte, svarade jarlen. Lycka bringar
icke det budskapet; och däruppe (han pekade åt
taket) kan jag icke heller vänta något gott.
- Vad står där på?
- Jag fruktar vi fått en drottning i landet; den
lilla Sofia har lärt av fastern Margareta Spränghäst
att vilja regera!
- Så, så? Vad ämnar du nu då?
- Det må du spörja!
Erlandsson teg en stund; därpå kastade han fram
som ett löst ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
