Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLBO-JARLEN 161
trätak, hyllor och bord, bildande en räcka bodar,
upplysta av lyktor. Där gick folkströmmen fram,
men trots den livliga handeln, rådde en viss
förstämning. Stadstjänare gjorde visserligen vakt, men där
syntes även en myckenhet röda tröjor som retade
ögat. Det var danska hovtjänare, vilkas antal ökats
sedan även jarlen förmält sig med en dansk kvinna.
Dessa rödjackor föreföllo övermodiga, snodde efter
borgarnes döttrar, voro närgångna och behandlade
stadens tjänare med öppet förakt.
I en öpper* ölbod sutto hantverkssvenner, knektar
och stadstjänare drickande kring en julbrasa, tänd i
en stor hängkorg av järn. Alla talade halvhögt och
om samma ämne:
- Varför har jarlen gift sig, och med denna?
- För att skrämma Valdemar, som började
komma honom för nära.
- Det var ärkebiskop Erlandsson som ställde till
det där, för att schocka danskarne mot holsteinskan.
- Jarlen fikar efter tronföljden i Danmark, sen
han miste taget på Norge.
- Inte! Det var herren till Qröneborg, Ivar
Jonsson Blå, som hämtade bruden, och den räven vet
vad han gör.
- Kungar kunde han skaka ur kappan, men nu
ville han göra en drottning också, för att få fatt i
jarlen.
- Det är alltså Ivar Jonsson som råder nu
om-tider.
- Ja, känner I visan om Ivar Jonsson?
- Nej, må vi höra!
En hantverkssven började sjunga upp:
11. - Strindberg, Hövdingaminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
