Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bjälbo-jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLBO-JARLEN 167
hatad som drottning, emedan hon var holsteinska,
hatad än mer som änka, då hon misstänktes
delaktig i mordet på Erik Plogpenning, avskydd
såsom svenska jarlens maka, emedan hon lämnat
klostret, hade hennes yttre antagit en dyster prägel, som
blott förvärrades av hennes gränslösa högmod. Hon
hade mottagit svenska jarlens erbjudna hand, endast
tör att få stöd vid sina stämplingar för Abels
tronföljd, men detta blev henne en stor missräkning,
enär jarlens makt och inflytande var slut i samma
stund han äktade henne, men därom hade hon ännu
icke fått full visshet.
- Så ensam, min gemål, började hon, kastande
en blick på de många breven som jarlen sökte dölja.
- Jag var mest ensam; den som har inne malden
är icke älskad...
- Munskänken frågar hur många bord han skall
täcka.
- Hur många bord? Ett räcker.
- Barnen komma väl? Någon gång måste vi
ju ses.
- Jag har fått budet från Adelsö, och de kunna
vara här när som hälst. Mina barn äro väl
uppfostrade, och av dem har du som styvmor icke annat
än vördnad att vänta...
- Men du fruktar Sofia?
- Fruktar? för din skull, ja! I han ju icke råkats,
sedan... händelsen med...
- Varför skall du påminna?
- Om jag icke gör det, så skall hon, din franka,
med sin blotta närvaro erinra om detta förflutna
- som aldrig kan glömmas; jag såge hälst att I
aldrig råkades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
