Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 HÖVDINGAMINNEN
Munken tog signorens hand, fick honom att lämna
sin plats, ledande honom avsides, varpå han böjde
sig framåt och talade lågmält en lång stund.
- Det är nog, avbröt signoren; det är mer än
jag vill höra; släpp mig, jag* tror!
Därpå återvände han till gästernas bord,
upprörd och vit i ansiktet.
–- Mina herrar främlingar, I han haft den lyckan
bevittna en scen, som skulle utgjort den sista eller
hundraförsta novellen i Decamerone, om den
uppförts lite tidigare. Nu dricker jag mitt sista glas, sista
här i livet, ty nu följer jag denne min broder, Ciani,
som på oförklarligt sätt fått mitt öde i sin hand. Och
om vi råkas igen, så ber jag er glömma vem jag varit
för er i denna dag; och han I misstänkt vem jag är,
så kallen mig icke vid det namnet, ty jag är icke
längre signor utan fra Giovanni från Certaldo.
Han drack ur sitt glas, kastade det i luften, så
att det föll i golvet.
Och så gick han med munken.
- Det var ett äventyr, som man endast får på
resor, sade doktorn.
- Här i Rom sker ju så mycket underbart; men
vem var han?
- Har du inte gissat det?
-Nej!
- Det måste varit författaren till Decamerone.
- Ja, för visso! Tänk, om mor Brigitta fick
veta att vi druckit vin med den!
- Nå, vi äro inga helgon, ska icke heller bli!
Men vad betydde sista scenen?
- Slutet på en bana! Han lär varit älskare åt
Jconung Roberts oäkta dptter? son] h^n kallar Fia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
