Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 HÖVDINGAMINNEN
nämligen efterträtts av en lust att leva som yttrade sig
i vilda utsvävningar; staden var övergiven för
sommarhettans skull och det bullrande sällskapet
passerade den lilla kyrkan San Prassede i närheten av
Santa Maria Maggiore. Riddar Karl hade stannat
efter med sin dam, vars häst krånglat, emedan en
sadelrem råkat i olag. Riddaren steg av för att
spänna om remmen, men hur han bar sig åt, så ville
icke söljan bita i lädret. Damen blev otålig:
- Skynda på då, Carlino, Carlaccio! manade hon.
- Det är förgjort, förhäxat, svarade kavaljeren.
Det är alldeles som om någon såge på mig med onda
ögon.
- Jettatura! skrek courtisanen. Där står häxan,
vi känner henne väl.
- Var står hon?
- Där vid kyrkdörren och tigger!
Hästarne började krångla båda två, och ville icke
gå framåt, skyggande för kyrkdörren.
- Låtom oss gå till fots, föreslog riddaren och
lyfte damen ur sadeln. Hästarne hitta nog hem själva!
Med sin dam under armen gick riddaren framåt
gränden och skulle just förbi kyrkan, då en gammal
men välklädd kvinna räckte fram handen att tigga.
Courtisanen drog sin kavaljer i armen, varnande:
- Giv icke häxan något, hon har onda ögat!
Häxan måtte ha hört, ty hon svarade genast:
- »Tre ting äro mig svåra att känna och fyra kan
jag icke utforska: Örnens väg på himmelen, ormens
väg på klippan, skeppets väg i havet och mannens
väg till kvinnan.»
Riddaren såg upp, ty han kände rösten; och i det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
