Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ULFSSON OCH HANS MODER 191
där har du för ditt högmod, och där för din olydnad.
- Nej, se Karl sitter och sover; mitt sorgebarn, min
förlorade son.
Karl sprang upp, ruskade sömn och rus ifrån sig
och ’ställde sig vid öppna fönstret, som vette åt
Blomstertorget.
Där lanns något som ådrog sig hans ivriga
uppmärksamhet, och det märkte fru Brigitta, vilken dock
trodde det var blomsterflickorna.
- Vad ser Karl efter? frågade hon.
- Icke det du tror; jag ser en hop unga herrar
som stå i rader och betrakta detta fönster, och de
bära blommor i händerna.
- Jaså, de stå där ännu.
- Är det min syster de vänta på, så skall jag
snart avfärda dem, utbröt riddar Karl och slog på
svärdet.
Fru Brigitta stängde fönstret och innanluckorna,
så att det blev halvmörkt i rummet; och vändande sig
till dottern:
- Du skall klippa av ditt hår, och jag skall sota
dig i ansiktet; så upphör detta löpande. Är det icke
som om jag ägde en tik i huset? Natt och dag sitter
det ungherrar i rader utanför och med hängande
tungor...
- Stilla din vrede, Brigitta, sade spanjoren; och
låt mig nu gå; du har att tala vid din son.
Biskopen, reste sig och gick åt dörren. Fru
Brigitta följde och tog ett ömt avsked som icke var
moderligt åtminstone. Därpå återvände hon och
intog platsen vid kortändan av bordet som om hon sutte
domare.
- Nå, Karl, började hon, säg nu ditt ärende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
