Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Karl Ulfsson och hans moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ULFSSON O£H HANS MODER 201
bok har haft sin, och nu kommer andra böckers tid,
allvarligare som mannaåldern ...
- Du har skickat mig II Corbaccio; jag har läst
den, men utan nöje; du är elak mot kvinnorna som
skänkt dig så mycken glädje, och du predikar mot
den sinnliga karleken; vad menar du med det, min
stackars vän?
- Jag menar den kärleken, som icke var
Dantes till Beatrice eller Petrarcas till Laura...
- Det är sant, det är mycket vackert, och jag
har ofta önskat vara föremål för en så upphöjd
känsla, men jag är kanske icke värdig den ...
- Ni, min drottning, har utan att veta det, varit
länge föremål för en sådan hög känsla...
- Nej, nej, vem har kunnat älska mig så, en
stackars liten kvinna?
- Det har jag! svarade Giovanni och störtade
på knä.
- Du, du, kära gosse, och jag har intet vetat;
men din Fiametta då?
- Det var något iannat! Och därför övergav
jag henne och hon mig.
- Kom, Giovanni, skall du kyssa mig på kinden,
men sedan får du gå!
- Det vill jag inte; endast tänka på er!
- Hör ni, ’riddare, han har älskat mig som
Laura, utan att jag vetat det, så lustigt! Men det
är stort och vackert! Varför kan det icke alltid vara
så! Farväl, Giovanni, nu får du gå, ty vi skola rö
på sjön; glöm mig icke i dina böner, vi råkas en
gång hos Gud i himlen, som förlåter oss våra synder
såsom vi förlåta dem oss äro skyldige. Gå nu, min
vän, vi ha lite bråttom innan månen sjunker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
